ProStoori | Text: Michaela von Kügelgen

I våras när barnen var hemma från skolan hade Pro-medlemmen Matias Erlund, koordinator vid Åbo Akademi, inget eget arbetsrum.

– Då skaffade jag ett litet bord till vårt lilla sovrum, det var inte så ergonomiskt, säger han.

Fastän han tidigare jobbat på distans en till två dagar i månaden blev vårens situation något helt annat. En dag då och då kan man sitta på en obekväm stol vid köksbordet, men i långa loppet säger kroppen ifrån.

Nuförtiden sitter han i sin sons rum och har köpt en ergonomisk stol utan ryggstöd.

– Jag skulle ha fått hämta min stol från arbetsplatsen, men den skulle vi inte haft plats för. Däremot hämtade jag skärm och tangentbord från jobbet, berättar han och tipsar också om att man gärna ska ha armbågen i nittio graders vinkel när man jobbar.

Utöver ergonomiska utmaningar märkte han snabbt att han framförallt saknade den kollegiala arbetsgemenskapen. Virtuella kaffepauser blev snabbt en del av arbetsvardagen fastän de kändes en aning konstiga i början.

Ett annat mer praktiskt problem handlade om att han inte hade någon printer hemma och kunde inte skriva praktikavtal för studerande som vanligt.

– Nu går jag en halv dag i veckan till kontoret för att kunna printa, säger han.

Finland klarade övergången till distansarbete bra

Äldre forskare Virpi Ruohomäki från Arbetshälsoinstitutet har forskat om distansarbete i tio år. Enligt henne har det bara varit en tidsfråga innan distansarbete blir en mer vanlig arbetsform.

– Nu blev det ett riktigt distanssprång, säger hon.

Fastän distansarbetet inneburit en hel del utmaningar har finländarna klarat av förändringen rätt bra jämfört med många andra europeiska länder. Knappt 30 procent av finländarna jobbade på distans redan innan corona, bland högre tjänstemän var samma siffra nästan 60 procent.

En enkät som Arbetshälsoinstitutet låtit göra visar att de flesta ställer sig positivt till distansarbete.

– Många berättar att de har lärt sig nya arbetssätt och kan fatta beslut mer självständigt än tidigare, säger Ruohomäki.

Hon påpekar ändå att det finns stora skillnader mellan olika organisationer och arbetsbilder.

– Enligt preliminära resultat verkar distansarbete inte försvaga arbetshälsa eller attityderna för jobb. Över hälften av dem som svarade på enkäten ville också i framtiden jobba mer på distans.

Jag brukar påminna folk att ha en fem minuters paus varje timme

Både mindre och mer kontakt

För Matias Erlund har distansarbetet blivit en del av vardagen – vilket har både för- och nackdelar. En fördel är att till exempel kunna börja koka potatisen innan arbetsdagen är slut och således inte behöva stressa med maten efter barnens skoldag. En nackdel är att han ibland glömmer att ta pauser.

– Jag brukar påminna folk att ha en fem minuters paus varje timme, men det syndar jag nog med själv. När det är vackert väder kommer jag ihåg att gå på promenad om jag inte annars kommer ut.

Hemma blir man inte heller avbruten av kollegor på samma sätt som på jobbet, men däremot plingar olika chattar och mejl nästan hela tiden. Det är lätt att fastna i alla meddelanden.

– Nu ska jag bli bättre på att stänga av e-posten då jag behöver koncentrera mig, säger Erlund.

Trots ett konstant meddelandeflöde kan det vara svårt att veta hur man ska kontakta en kollega för något mindre ärende – ska man mejla, ringa eller skicka ett chatmeddelande?

– Det kanske egentligen inte är något relevant, men många nya idéer går smidigare framåt när man får prata med någon, säger han.

Som en följd av detta har Erlunds avdelning infört teammöten mer frekvent så att alla hålls uppdaterade på vad de andra gör. Själv tycker Erlund att distansmöten med en klar agenda fungerar bra, men om man ska komma vidare med någon idé eller utveckla något nytt fungerar det bättre med fysisk närvaro.

Distansvardagen har också fört med sig en positiv sak.

– Tidigare har vi haft deltagare från Vasa med på skärm och då har de känt sig utanför, nu känner de sig mer jämlika när alla deltar i mötet på distans, säger han.

Mindre stöd från kollegor

Antalet distansmöten kan trötta ut samtidigt som man inte har chans att faktiskt mötas med kollegorna.

– Det finns tecken på att arbetsbelastningen har ökat för en del på grund av den ökande kommunikationen. Det finns många nya fenomen som det lönar sig att följa med och uppmärksamma, säger Ruohomäki.

Enligt undersökningen Miten Suomi voi upplever var tredje arbetstagare att stödet från kollegorna har minskat.

– Och var fjärde upplevde att stödet från chefen minskade. Det här kan minska välmående och ork, säger Ruohomäki.

Enligt henne finns det en risk att många nu känner sig ensamma. Ruohomäki påminner om att det därför är viktigt att hålla fast vid vissa rutiner i arbetsdagen.

– Det finns problem med att jobba hemifrån. Ett hem är inte planerat för arbete och alla kan eller vill inte jobba på distans. Många längtar efter ändamålsenliga arbetslokaler och sina kollegor, säger hon.

Virpi Ruohomäkis tips för dig som jobbar på distans:

1. Kom ihåg att hålla pauser och att byta arbetsställning. Stig upp från stolen eller soffan.

2. Vila ögonen så att du inte hela tiden tittar på en skärm. Titta ut genom fönstret eller gå ut, ens för fem minuter.

3. Testa promenadmöten med en kollega för att komma på nya kreativa idéer.

4. Se till att upprätthålla sociala kontakter genom att ringas eller träffas med vänner.

5. Be om hjälp från både chefer och företagshälsovården med mycket låg tröskel om din arbetshälsa sjunker.

6. Om distansarbete inte fungerar av en orsak eller annan lönar det sig att prata om det med sin chef och be om att få återgå till kontoret.

Nyttiga länkar

På Arbetshälsoinstitutets webbplats finns information och flera tips för dem som arbetar på distans, till exempel på sidan Anvisning som stöd för distansarbete. Se även Råd som stöder det mentala välbefinnandet.