Pro Nyheter
En utvidgning av lokala avtal om löner torde ytterligare öka löneskillnaderna mellan könen. Statsminister Juha Sipiläs regering och näringslivets organisationer driver starkt på lokalt avtalande.
Milja Saari är forskare i politik vid Helsingfors universitet. Enligt hennes doktorsavhandling borde kollektivavtalet utvecklas istället för att försvagas, så att det bättre än nu beaktar köns- och jämlikhetssynvinklar. Utan grundnivån i kollektivavtalet, under vilka man inte kan avtala, blir kvinnorna ensamma och i en svag förhandlingsposition.
I Milja Saaris undersökning om kvinnodominerade arbeten i den privata servicebranschen är man oroad för arbetsplatsen och en tillräcklig utkomst.
– Det är onödigt att säga till någon i svag förhandlingsposition att kräv nu kvinna mera lön och var modigare, säger Saari.
”Vi har inte råd nu med jämställdhet”
Enligt Saari behöver förverkligandet av jämställdhet sina normer, som tryggar löntagarkvinnornas och -männens rättigheter också då arbetsgivaren anser att man inte har behov eller råd att främja jämställdhet. De här normerna borde utvecklas från nuläget, för jämställdhetslagen erbjuder inte förtroendemännen verkliga arbetsredskap för att följa upp och främja lönejämställdheten på arbetsplatserna.
– Förtroendemännens rätt att få information om kvinnornas och männens löner per lönedel på arbetsplatsen bör utvidgas och rollen som främjare av likalön stärkas, berättar Saari.
Festtalen blir bara prat utan reglering
Enligt Milja Saaris undersökning förutsätter jämställdhetsarbete på arbetsplatsnivå en klarare jämställdhetslag och i kollektivavtalen inskrivna konkreta mål för jämställdhetsplanering och lönekartläggning samt uppföljning av dem. Forskaren säger att nuförtiden blir jämställdhetsarbetet lätt på festtalsnivå utan att man på riktigt gör något konkret för att främja jämställdhet och likalön.
Den nuvarande regeringens politik, som försöker nedmontera normer i såväl lagstiftning som i kollektivavtalssystemet, hotar lämna kvinnodominerade branscher utan stöd vid lokala avtal om löner.
– Samma lön för lika och likvärdigt arbete för kvinnor och män är en grundrättighet och mänsklig rättighet, som regeringen och arbetsgivarna inte kan verkställa eller vara utan att verkställa enligt hur man råkar ha lust, konstaterar forskare Milja Saari.
Politiken om lika lön bör ses som en del av människorättspolitik och statsmakten måste starkare ta ansvar för förverkligandet av likalönsprincipen. Det här är den viktigaste konklusionen av Saaris doktorsavhandling.
– Det är inte att vänta några större öppningar av statsminister Sipiläs regering för att förverkliga likalön, bedömer Saari.
Politices magister Milja Saari disputerar i allmän statskunskap med doktorsavhandlingen Samapalkkaisuus – neuvoteltu oikeus vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga institution lördag 27.8.2016.