Lagändringen som riksdagen godkände i slutet av maj betyder att man i fortsättningen kan få alterneringsledighet efter en arbetshistoria på 16 år. Nu räcker det med 10 år i arbete för att kunna få alterneringsledighet.
Man kommer inte längre att kunna gå i pension direkt från alterneringsledighet, utan det införs en åldersgräns, varefter man inte kan bli alterneringsledig. Åldersgränsen är bunden vid lagstiftningen om arbetspensioner och för närvarande är den 60 år. Den tillämpas ändå inte på personer som är födda före 1957.
Ändringarna träder i kraft i början av september
Kraven på den som vikarierar en alterneringsledig skärps också. Den som anställs som vikarie för en alterneringsledig ska ha varit arbetslös i minst 90 kalenderdagar, antingen utan avbrott eller i perioder innan vikariatet börjar. Arbetslöshetsvillkoren gäller inte heller efter ändringen under 30-åriga arbetslösa, som högst ett år tidigare avlagt yrkes- eller högskoleexamen. Det räcker med en dags arbetslöshet om vikarien är under 25 år eller över 55 år.
Den som vill på alterneringsledighet med nuvarande villkor får lov att skynda sig, för det är meningen att förändringarna träder i kraft den 1 september. Lagändringarna gäller inte arbetstagare som blir alterneringsledig och dennes vikarie, om den som blir alterneringsledig ingått avtal om ledigheten före ändringarna träder i kraft och inleder ledigheten ännu i år.
Alterneringsersättningen kvarstår oförändrad
Alterneringsledighetens minimilängd förlängs aningen: i fortsättningen kan man bli ledig för 100–360 kalenderdagar. Nu kan alterneringsledigheten räcka 90–359 dagar.
Man får fortfarande använda ledigheten som man vill. Man kan bli alterneringsledig på nytt efter att man arbetat i fem år.
Ersättningen som betalas för alterneringsledigheten hålls likaså oförändrad. Alterneringsersättningen är 70 procent av arbetslöshetsdagpenningen, som den alterneringslediga är berättigad till som arbetslös. Om arbetshistorian är minst 25 år, är alterneringsersättningen 80 procent av dagpenningen.
Pro Nyheter / Katri Kangas/ källa: Riksdagen
Översättning Susanne Paetau