”Som aktiv i Pro har jag lärt mig att argumentera för min sak och att inte sitta tyst”

Hösten 1974 började då 18-​åriga Astrid Ingers-​Nordberg på sin första arbetsplats, Oy Anders Lassfolk Ab. Där hörde alla till facket och hon tipsades om att själv gå med.  

– Jag skrev in mig och sedan dess har jag stannat kvar. 

Under Ingers-​Nordbergs arbetsliv har Fackför­bundet Pro bytt namn tre gånger. Ett framtida namnbyte hinner hon knappast vara med om – i slutet av 2024 går hon nämligen i pension. 

Bakom sig har hon ett arbetsliv där hon främst har jobbat med kontors­arbete, men även med kundservice och på bibliotek. 

– Jag har trivts med min bransch, men jag har blivit bortra­tio­na­liserad två gånger. Det var rätt så tufft under 1990-​talet, säger Ingers-​Nordberg. 

Framförallt under arbets­lös­hets­pe­rioder har hon varit tacksam över att höra till facket. 

– Jag har erhållit en högre arbets­lös­hets­dag­penning än vad FPA ger – och jag har varit mycket arbetslös. Som tur är har jag inte behövt använda rättsskyddet som hjälper till om man blir avskedad utan giltiga skäl.  

Överlag beskriver Ingers-​Nordberg Pros medlems­förmåner som guld värda. Särskilt tacksam har hon varit över försäk­ringen. 

Nya vänner och lärdomar 

Fackför­bundet Pro har varit till stor nytta under hela Astrid Ingers-​Nordbergs karriär. Men under en merkantil utbildning i vuxen ålder märkte hon att många av de unga som gick utbild­ningen inte visste något om facket.  

Därför har hon ett tydligt råd för hur fackför­e­nings­rö­relsen ska vara relevant även i fortsätt­ningen: 

– Facket borde gå ut i skolorna och berätta om att det finns. Och på arbets­platser ska man berätta om facket när någon ny börjar. 

Ingers-​Nordberg betonar att facket har verklig betydelse för medlem­marnas liv – framförallt om man blir arbetslös eller hamnar i en arbetstvist.  

Det finns också redan uppnådda förmåner som många tar för givet, men som facket fortsatt kämpar för och håller fast vid. 

– Om facket inte finns förlorar vi existerande förmåner som semester. Den tanken borde åtminstone väcka människor. 

Utöver att Pro har bjudit på givande förenings­arbete har Ingers-​Nordberg lärt känna människor från hela Finland. 

– Jag har blivit mer utåtriktad. Jag kan inte säga att jag var en blyg mus förr, men nu är jag en mycket stor mus och har fått en utökad bekant­skapskrets. 

Som ordförande för Jakobstads­nejdens Tjänstemän Pro rf 727 var hon i kontakt med facket både i egna frågor och genom att vidare­be­fordra medlem­marnas frågor till förbundet. 

– Som aktiv i Pro har jag lärt mig att argumentera för min sak och att inte sitta tyst, säger Astrid Ingers-​Nordberg. 

Ordförande i tjugo år 

Astrid Ingers-​Nordbergs aktiva år i Pro började med att hon deltog i evenemang och utbild­ningar och så småningom lärde känna aktiva medlemmar.  

Efter ett tag blev hon själv aktiv. 2002 blev hon styrel­se­medlem i Jakobstads­nejdens Tjänstemän Pro rf 727. Styrel­se­posten avslutades tjugo år senare efter att hon varit ordförande 2003–2022 och informa­tions­sek­re­terare 2004–2022. 

– Efter mitt första år i styrelsen slutade ordföranden och resten av styrelsen såg på mig och sa att ”du får ta det” – efter det har det gått på rutin.  

Ingers-​Nordberg har också varit medlems­sek­re­terare i Jakobstads­nejdens Tjänstemän 2017–2022 och styrel­se­medlem i Svenska sektionen (föregångare till Svenskt Forum) 2006–2010. 

Fastän hon har brunnit för fackför­e­nings­rö­relsen har hon märkt att lågan slocknat på andra håll. Under hennes två decennier som ordförande blev det allt svårare att vaska fram nya förmågor som ville vara aktiva inom facket. 

– När jag började i styrelsen var vi nio personer och när jag slutade var vi fem. Intresset för fackför­e­ningen har minskat. Därför berättar jag för unga om facket och dess fördelar, säger Ingers-​Nordberg.