Hoppa till huvudinnehållet

Tingsrätten avvisade åtalet mot kemikalieansvariga Pro-medlemmen – arbetstagaren inte ansvarig för tillstånd

Tuomarin nuija ja alusta valkoisella taustalla.
Tuomarin nuija ja alusta valkoisella taustalla.
Tingsrätten ansåg att Pro-medlemmen som fungerade som kemikalieansvarig inte befann sig i en position där han kunde ha varit ansvarig för företagets tillstånd. Ansvaret och befogenheterna var oklara.

En Pro-medlem arbetade som kemikalieansvarig med ansvar för kemikalieregistret på en fabrik i Österbotten. I samband med en omstrukturering av företaget blev han även ansvarig för att lämna in kemikalieanmälningar till räddningstjänsten.

Företaget hade underlåtit att ansöka om tillstånd från Finlands säkerhets- och kemikalieverk (Tukes) för hantering och lagring av farliga kemikalier i stor skala när en brand utbröt på fabriken. Man ansökte om tillstånd först efter branden.

Pro-medlemmen, hens chef och fabrikschefen åtalades.

Domstolen: Pro-medlemmen var inte enligt lagen ansvarig för att ansöka om tillstånd

Enligt tingsrätten hade Pro-medlemmen utifrån sin ställning, sina arbetsuppgifter och sin lön inte en ansvarsposition som gjorde att hen enligt lagen uppfyllde tillståndsskyldigheten. Hens arbete var inriktat på praktiskt underhåll av kemikalieregistret och hen hade inte officiellt utsetts till ansvarig person enligt kemikaliesäkerhetslagen.

Även om Pro-medlemmen hade genomgått utbildning som kemikalieanvändningsansvarig på begäran av sin överordnade hade arbetsuppgifterna och ansvaret för befattningen varken avtalats eller definierats med honom.

Ansvaret var bara ord, i vardagen lämnades medlemmen ensam

Enligt Pros jurist Mira Strömmer som skötte ärendet hade den kemikaliesäkerhetsansvariga lämnats ”ensam och på egen hand” i kemikaliefrågor.

Enligt domstolen var kemikaliesäkerheten på arbetsplatsen organiserad på ett fragmenterat sätt. Ansvaret och rollerna var otydliga, övervakningen av kemikalier och beräkningen av förhållanden var inte systematisk och arbetsgivaren hade inte säkerställt att den kemikaliesäkerhetsansvariga hade de resurser som krävdes för att utföra sina uppgifter.

Situationen försvårades av att Pro-medlemmen ibland hade varit långtidssjuk.

– Enligt arbetsledaren hade situationen varit kaotisk på grund av sjukskrivningarna och man hade inte hittat någon ersättare för Pro-medlemmen som kunde ta över rollen som användningsansvarig, förklarar Strömmer.

Tingsrätten: Straffansvar kan inte åläggas den anställda

Enligt åklagaren hade räddningstjänsten informerat Pro-medlemmen om att kemikalieförhållandet överskred tillståndsgränsen. Tingsrätten ansåg dock att ansvaret för att hantera situationen inte kunde ligga på en anställd som inte var representant för verksamhetsutövaren eller behörig att ansöka om tillstånd.

I sitt beslut betonade tingsrätten att enligt kemikaliesäkerhetslagen måste tillståndet ansökas av operatören eller dennes representant. Pro-medlemmen var varken eller. Han hade inte ombetts att skriftligen godkänna att agera som ansvarig person, han hade inte utsetts till detta och hans ansvarsområden hade inte definierats i enlighet med Tukes riktlinjer och han hade inte heller behörighet att lämna in en tillståndsansökan på företagets vägnar.

– Det här var inte ett vanligt fall. Tolkningen av lagen var oklar, särskilt när det gällde vem som ansågs vara verksamhetsutövare och vem inom företaget som var ansvarig för att ansöka om tillstånd. Att fallet var exceptionellt illustreras också av  det prövades av en panel bestående av tre domare, vilket är rätt ovanligt – sådana här fall avgörs vanligtvis av en enda domare, fortsätter Strömmer.

Åtalet förkastades och staten ålades att betala Pro-medlemmens rättegångskostnader på cirka 9 000 euro i sin helhet. Domen är slutgiltig.

Rättsprocesser är dyra och tunga men Pro-medlemmar lämnas inte ensamma

Vid en arbetstvist eller ett arbetsrelaterat brottmål får fackets medlemmar valuta för sina medlemsavgifter. Strömmer påpekar att det kan vara känslomässigt påfrestande och ekonomiskt betungande att försvara sina rättigheter. Rättsprocesser är krävande, tar lång tid och risken för rättegångskostnader kan vara hög.

I det här fallet var de två andra svarandena inte fackmedlemmar. Om de hade förlorat målet skulle de ha fått betala rättegångskostnaderna – en av dem gjorde det, den andra inte.

– Rättsprocesser är mödosamma och dyra men Pron-medlemmar behöver inte ta den ekonomiska risken för rättegångskostnader även om de skulle förlora målet. Men om domstolen finner vår medlem skyldig betalar medlemmen eventuella dagsböter och skadestånd till kärandena själva, sammanfattar Strömmer.