De finländska löntagarna ger ett starkt stöd åt omfattande kollektivavtal som ingås på centralorganisationsnivå eller för olika branscher. Det här gäller speciellt löner, som allt färre vill att ska avtalas på företagsnivå eller lokal nivå.
Understödet av lokala avtal om löner har på två år sjunkit till och med 12 procent. Det minsta understödet får avtal om löner av tjänstemännen i STTK. Åsikterna framgår av undersökningen om den arbetsmarknadspolitiska folkopinionen som löntagarcentralorganisationerna (FFC, STTK, Akava) publicerade i går.
– De här resultaten motsvarar de svar vi årligen får i Fackförbundet Pros arbetsmarknads-undersökningar. Medlemmarna söker från fackförbunden trygghet och effektivitet i intressebevakningen. Det här kan förverkligas bäst genom förhandlingar på förbundsnivå, säger Pros ordförande Antti Rinne.
Förutom om löner vill man också att det överenskoms på nationell nivå om till exempel uppsägningsskydd, jämställdhet mellan könen, förtroendepersonernas ställning och omställningsskydd.
Arbetsmarknadens ramavtal som ingicks förra hösten bedöms av medborgarna som bra eller tillfredsställande.
– I löntagarorganisationerna har man redan länge krävt mer koordinerade avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden. I och med ramavtalet lyckades vi med det. Det är fint att höra att löntagarna i så stor utsträckning uppskattar det här, konstaterar Rinne.
– Undersökningens resultat visar att vår avtalspolitiska linje är rätt. En minimi inkomstutveckling bör även i fortsättningen tryggas med kollektivavtal på förbundsnivå.
Man håller hårt fast vid grundrättigheterna
Enligt undersökningen har nuvarande arbetsstrids- och strejkrättigheter ett starkt stöd av medborgarna. Lite fler än förut är till och med beredda att utvidga dem. Man vill hålla hårt fast vid grundrättigheterna.
Medborgarna förhåller sig mer negativt än förut till förslagen om förhöjning av strejkböterna. Nästan 60 procent meddelar som sin ståndpunkt att det inte är skäl att ingripa i strejkböterna, för de s.k. olagliga strejkerna som bryter mot arbetsfredsplikten är arbetstagarens sista utväg att försavara sig mot arbetsgivaren.
– Finländarna förstår att problemen löses endast genom att man ingriper i de verkliga orsakerna, inte genom att hårdare straffa arbetstagare som reagerar på dem. Av utmarscherna som bryter mot arbetsfredsplikten beror största delen på att arbetsgivaren bryter mot lag eller avtal, uppsägningar eller arbetsgivarens ovilja att sakligt förhandla med sin personal, poängterar Rinne.
Pro Nyheter/Paavali Kukkonen
Översättning Susanne Paetau