Arbetsglädje ur spontanitet och rena hem – Auri Kananen står inför nya utmaningar

Auri Kananen vill hitta glädjen i arbetslivet genom att modigt våga kasta sig in i det – man behöver inte alltid kunna allt i förväg.

– Man kan mycket väl bli företagare även om man inte förstår allt om entreprenörskap. Själv har jag lärt mig bäst genom att bara börja göra något nytt, även om jag inte varit helt säker på vad jag håller på med.

Kananen har med sina städvideor blivit en av Finlands mest kända influencers och har som bäst omsatt över en miljon euro per år. Städandet har ändå inte bara byggt på magkänsla, utan också på en examen som restonom inom renhållningsbranschen. Även om hon kanske tog sig igenom skolan ganska lättsamt.

– Det var en trevlig skola som gav mig bra teori, men jag lär mig själv bättre genom praktik än teori. Jobbet lockade mer, och jag är inte så bra på att gå i skola.

Redan under skoltiden jobbade Kananen vid sin mammas städfirma där hon fungerade som arbetsledare och handledare.

Arbetsglädjen föds ur rätt inställning

Kananen menar att man inte ska vara rädd för att göra misstag i arbetslivet. I Finland är man ibland lite för plikttrogen i den frågan.

– Självklart kan inte alla vara orädda och göra vad som helst. Men det lönar sig att ibland kliva åtminstone lite utanför sin bekvämlighetszon.

Kananen berättar att hon själv har gjort misstag i vissa rekryteringar – och även i vissa offentliga uppdrag.

– Jag har gått på intervjuer på engelska och sagt helt fel saker, skrattar hon.

Kananen är känd som en spontan och jordnära person. Hon har varit nominerad till bland annat Årets Glädjespridare och Årets Mest Positiva Person, och har blivit utsedd till Årets Unga Framgångsrika Person i Tammerfors. Men det är inte priserna som ger henne arbetsglädje.

– De påverkar inte min arbetsmotivation. Det är fina erkännanden, men de utgör inte någon djupare del av mitt jobb eller min identitet.

Världen är full av olika yrken. För vissa är jobbet ett drömjobb, för andra bara ett nödvändigt sätt att tjäna pengar – utan större mening. Men kan man hitta arbetsglädje i alla yrken?

– Jag har trivts i alla mina jobb, och om jag inte har gjort det, har jag bytt. Det viktiga är att se olika jobb, utvecklas – och mycket handlar om inställning.

Ett rent jobb är ett trevligt jobb

Som professionell inom städbranschen anser Kananen att en ren och trivsam arbetsmiljö påverkar välmåendet, självkänslan – och till och med arbetsförmågan – i hög grad.

– Vissa behöver förstås mer ordning och renlighet än andra men ingen trivs i kaos och oordning.

Kananen har sett hur mängden prylar och småsaker i hemmen har ökat. Enligt undersökningar finns det över 10 000, ibland upp till 50 000, enskilda föremål i ett finländskt hem.

– Äldre generationer som upplevt krigstid och brist har svårt att släppa taget om sina saker. De yngre beställer i sin tur massor av grejer bara för att det är billigt. Men ju mer saker du har, desto mer har du att ta hand om, påminner Kananen.

– Om du äger en båt innebär det massor av jobb – likaså med bilar, sommarstugor och extrabostäder. Men samma sak gäller också för mindre saker. Det är stor skillnad på om du har hundra pennor hemma eller bara några stycken – även de måste ha sin plats.

Offentligheten får räcka för ett tag

Auri Kananens kommersiellt framgångsrika karriär som städinfluencer på sociala medier är tills vidare över. På grund av sin graviditet vill hon inte längre utsätta sig vare sig för städkemikalier – även om hon använder säkra produkter – eller för vad som än kan finnas i människors hem.

– Jobbet kräver också mycket resande och jag tänker inte vara en mamma som är borta hemifrån 2–3 dagar i veckan.

Framöver är hon till exempel intresserad av frivilligarbete. Trots att synligheten på sociala medier har gett henne goda inkomster är det inte själva offentligheten som lockar.

– Behöver jag ens offentligheten till något längre? Jag vet inte. Det måste finnas någon nytta med offentligheten, en win-win-situation. Jag gav en intervju där jag berättade att vi inte har hittat ett nytt hem i Tammerfors – och det har vi fortfarande inte gjort.