I Finland bestämmer bland annat arbetsavtalslagen hur barnfamiljers utkomst kan stödas och vardagen underlättas. Pros jurist Mira Strömmer och direktören för servicesektorn Minea Pyykönen påminner att lagen ger något, kollektivavtalen ger mer.
Efter barnets födelse börjar Fpa:s föräldrapenningperiod, som varar i 320 vardagar.
– Föräldrapenningperioden är ett exempel på att det går att avtala bättre med kollektivavtal. Också i Pros kollektivavtal har det bestämts att en del av föräldrapenningperioden är avlönad. Längden beror på kollektivavtalet, säger Minea Pyykönen.
I nästan alla Pros kollektivavtal har avlönad föräldraledighet för den födande föräldern redan länge varit i användning.
– Då familjeledigheterna reformerades för ett par år sedan gick man in för att i kollektivavtalen ändra även ledigheterna med lön för den icke födande föräldern. Det arbetet fortsätter ännu.
En av de mest använda förmånerna för barnfamiljer, som lagen möjliggör, är tillfällig vårdledighet. Det betyder i praktiken vård hemma av barn som plötsligt insjuknat, högst fyra arbetsdagar per gång.
– Lagen gör det möjligt, men i kollektivavtalen har ledigheten vanligen också bestämts vara avlönad, säger Pyykönen.
Barnfamiljerna prioriteras inte när det gäller flexibilitet i arbetslivet
Minea Pyykönen påminner att flexibilitet i arbetslivet inte gäller bara barnfamiljer.
– Vi blir hela tiden äldre. Frågan om ledigheter för vård av äldre anhöriga eller släktingar förs också framåt i förhandlingarna. I några kollektivavtal är de redan avlönade.
På arbetsplatserna är det också möjligt att avtala om distansarbete eller flexibel arbetstid, vilka båda underlättar familjevardagen. Ingen har likväl företräde till dem.
– Reglerna för distansarbete omfattar hela personalen. Annars kan situationen tolkas så att den är ojämlik, säger Mira Strömmer.
Distansarbete underlättar livet för många, men även för det måste det finnas spelregler.
–I många kollektivavtal finns det rekommendationer och checklistor för hur och med hurdana spelregler distansarbete borde utföras, konstaterar för sin del Pyykönen.
Det finns förståelse, men den sträcker sig inte alltid till praktiken
Alla i Finland ropar efter positiv inställning till familjer. Hur förhåller man sig i praktiken på arbetsplatserna till familjernas behov gällande tidsanvändning?
– Vanligen helt förstående. Det handlar ändå om att orka och om arbetstagaren är helt slut och ingen flexibilitet ges, är det inte en bra situation för någon, säger Pyykönen.
Enligt Mira Strömmer har vi gått i familjevänligare riktning, men några arbetsgivare förhåller sig positivare än andra.
– I och med familjeledighetsreformen har de här frågorna tagits in i kollektivavtal, men det är en annan sak hur de förverkligas på arbetsplatserna. Arbetsgivarförbunden ger inte gärna något extra, utan räknar kostnadseffekten även för familjeledigheter, som bör täckas av någon försämring.
Strömmer påminner att bättre bestämmelser i kollektivavtal inte är självklara utan de är hårt arbete att förhandla dem.
Vilka frågor som blir centrala i förhandlingarna beror på medlemmarnas vilja. Till exempel kan betydelsen av frågor kring familjeledigheter upplevas olika i mans- och kvinnodominerade branscher. Slutresultatet bör likväl vara likvärdigt och jämlikt.
Sammanjämkning av familj och arbetsliv har inte bara att göra med lag och kollektivavtal utan är också i hög grad kommunalpolitik: i kommunerna fattas beslut om till exempel daghemmens resurser och antalet vårdplatser.