Kollektivavtalsförhandlingarna är den hårda kärnan i facklig verksamhet, så de är egentligen människans bästa tid, skrattar Roni Jokinen.
Han är ansvarig branschombudsman för teknologiindustrin i Pro och har under sin karriär gått igenom ungefär 15 avtalsrörelser.
– Det är också en belastande tid för det hör mycket beredningsarbete, samarbetsmöten och kommunikation till processen. Det är bra att hålla kalendern möjligast tom på annat arbete, berättar Jokinen.
Det underlättar lite att man numera försöker föra förhandlingarna under normal arbetstid.
– Visserligen skrotas principen i det skedet då den bakre tidsgränsen närmar sig och förhandlingarna intensifieras. Då brukar arbetsdagarna dra ut till kvällens och nattens timmar.
Sinne och kropp i trim under förhandlingarna
Teknologiindustrins egentliga avtalsförhandlingar inleddes i september. I förhandlingarna deltar från Pro ordförande, direktören för industrisektorn, branschens ansvariga branschombudsmän samt förhandlingsdelegationens ordförande och vice ordförande.
Arbetsgivarsidan har fyra förhandlare och kollektivavtalsförhandlingarna förs i arbetsgivarförbundets utrymmen på Södra kajen.
– Det är ett vedertaget sätt, såsom i många andra förbund. En del av frågorna förbereds enligt behov i mindre arbetsgrupper, berättar Jokinen.
Jokinen poängterar att det utöver den egentliga kollektivavtalsrörelsen hela tiden utvecklas många saker enligt principen om fortlöpande förhandlingar, såsom olika förnyelser, utbildningsfrågor eller arbetshälsoprojekt.
Under förra omgången hade Jokinen drygt 20 förhandlingsmöten med arbetsgivarförbundet. På det lika många olika slags interna möten och koordinering med andra förbund.
Då processen är lång och i slutet intensiv, måste förhandlarna hålla kroppen i skick och sinnet klart.
– Det sköts via normala hobbyn. Själv är jag en naturmänniska, så då jag har tid tar jag kameran och går till närskogen. Övertidstimmarna från förhandlingarna tar vi ut efter förhandlingarna eller senast i samband med sommarsemestern.
Medlemmarnas röst hörs i kollektivavtalsmålen
För tjänstemännens del i teknologiindustrin började förberedelserna för förhandlingarna redan hösten 2023 på förtroendepersonernas förhandlingsdagar. Där funderade man på vad som är speciellt viktigt i det nuvarande kollektivavtalet.
– Vi utnyttjar prioritetsordningen då vi bestämmer vad som ska utvecklas och uppskattar arbetsgivarsidans förslag, säger Jokinen.
I anslutning till förberedelserna av målen genomfördes en medlemsenkät i mars som omfattade hela förbundet och i den sökte vi synpunkter om bland annat löneuppgörelsen och teman kring kompetens. Avtalsbranscherna kompletterar vid behov enkäten med en enkät för den egna branschen.
Branschens förhandlingsdelegation, som består av förtroendemän, har en central roll i bestämmandet av de slutliga avtalsmålen. De ansvariga branschombudsmännen förbereder de slutliga målen tillsammans med förhandlingsdelegationen.
– I det här skedet diskuterar vi också med de övriga löntagarorganisationerna om eventuella gemensamma mål och riktlinjer.
Pros styrelse godkände i augusti teknologiindustrins branschspecifika målsättningar.
I förhandlingarna behövs spelsinne och sittfläsk
Om allt går bra blir vi i november klara med förhandlingsomgången i teknologisektorn – eller så drar det ut på tiden, såsom senast då vi gick rejält på övertid. Branschen var då över två månader i avtalslöst läge och det behövdes en tre dagars strejk och varsel om en andra strejk för att nå avtal.
Det krävs många saker för att nå ett slutresultat, inte minst goda människorelationer. Alla förhandlare har sina egna styrkor.
– Själv blir jag inte lätt nervös och påverkas inte känslomässigt. Det behövs också social förmåga för att alltid kunna förnimma situationerna. Det som förhandlas kräver förstås kännedom om kollektivavtal och lagstiftning, men är inte i sig någon raketvetenskap, berättar Jokinen.
Då man får namnen på pappren följer ännu rundor för att godkänna avtalet och efterarbete, men i det skedet känner man sig ganska lättad och nöjd.
– Stämningen är inte särskilt uppsluppen för processen är lång och slutresultatet en kompromiss av kompromisser ur båda parternas synvinkel. Resultatet är ofta bra om båda harmar sig lite över att man inte fick riktigt allt man ville ha.
På otaliga möten går det otaliga koppar kaffe.
– Målet är inte att hamna hos riksförmedlaren, men där förs åtminstone lite magvänligare förhandlingar i den meningen att där bjuds det bara på vatten.
