Sju år är en lång tid att vänta på ett slutgiltigt domstolsbeslut i ett arbetsrättsligt mål. När hovrättens beslut äntligen kom i början av sommaren, hade Kaisa Pulkkinen verkligen anledning att glädjas. Hon hade vunnit tvisten gällande samarbetsförhandlingar och uppsägning
– Det känns riktigt bra att rättvisan segrade och att Kesko fick en tillrättavisning för hur man behandlat mig och flera andra, berättar Pulkkinen i slutet av sin arbetsdag.
Idag bor hon i Tammerfors med sin fyrabarnsfamilj och arbetar som bilmekaniker på en stor lokal bilverkstad – nöjd och uppskattad som arbetstagare.
Beskedet om samarbetsförhandlingar kom under föräldraledigheten
För sju år sedan arbetade hon som kvalitetsinspektör på K-Auto, ett företag inom Kesko-koncernen, och var föräldraledig när ett brev om samarbetsförhandlingar damp ned i brevlådan. Den separata kvalitetsavdelningen skulle läggas ned och kvalitetskontrollen framöver skötas vid servicepunkterna.
– Jag hade nog förväntat mig att någon, utöver brevet, också skulle ringa. Men nej! Ingen berättade hur jag skulle gå till väga medan jag var föräldraledig. Jag var tvungen att själv aktivt ta reda på allt. Jag uppfattade det som att man skulle försöka hitta en lämplig ersättande tjänst åt mig när föräldraledigheten började ta slut, minns Pulkkinen.
Hon meddelade arbetsgivaren att hon var intresserad av kommande lediga tjänster – som mekaniker, servicerådgivare eller reservdelsförsäljare. Hon hade ju tidigare arbetat på K-Auto både som bilmekaniker och kundrådgivare, hade utbildning som bilmekaniker och merkonom, och erfarenhet som kvalitetsinspektör.
Men så blev det inte. När föräldraledigheten tog slut blev Pulkkinen uppsagd.
– Det var verkligen tungt att i tingsrätten höra att jag inte skulle ha klarat av jobbet som servicerådgivare eller reservdelsförsäljare och att vidareutbildningen till dessa skulle ta över ett år – alldeles för länge. Jag började verkligen undra om jag faktiskt är så där dålig och inkompetent. Dessutom anklagades jag i rätten för att inte ha visat tillräckligt intresse för arbetsuppgifter som kunde ha passat mig. Som tur var stöttade mina gamla kolleger mig och sa att jag inte skulle ta åt mig av kritiken, berättar Pulkkinen.
Tingsrättens beslut till arbetsgivarens fördel
År 2020, efter två års rättsprocess, kom domarna från tingsrätten. Arbetsgivaren vann, och Pulkkinen och hennes kollegor förlorade. Rätten behandlade ärendena för medlemmarna i Pro i en gemensam rättegång, medan kollegans ärende – som inte var med i något fackförbund – behandlades separat.
– Då kändes det som att livet inte alls är rättvist. Jag började undra om jag verkligen var en så dålig arbetstagare som det hade påståtts. Att det var mitt eget fel att jag blev uppsagd och inte kunde få något annat passande jobb, minns hon.
Tingsrätten ålade både Pulkkinen och hennes kollega, som också var medlem i Pro, att betala rättegångskostnader till K-Auto – cirka 20 000 euro var. Som medlem i Pro behövde Pulkkinen lyckligtvis inte betala dessa själv, men deras tredje kollega, som inte tillhörde något fack, blev tvungen att göra det. Domstolen sänkte dock beloppet för den icke-anslutne till 10 000 euro.
– Jag hade aldrig klarat av att driva uppsägningsärendet ensam, det hade jag helt enkelt inte haft råd med, säger Pulkkinen.
Hos Pro drevs Pulkkinens fall av Pros jurist Päivikki Uimonen.
– Efter tingsrättsdomen drabbades jag igen av förtvivlan, men som tur var peppade Päivikki mig: ”Nu driver vi detta vidare – och vinner!” Hon har verkligen varit ett otroligt viktigt stöd för mig i hela den här tvisten, berättar Pulkkinen.
Nytt liv och nytt jobb i Tammerfors
Pulkkinen flyttade till Tammerfors för ett nytt jobb som stärkte hennes självförtroende efter den hårda behandlingen i tingsrätten.
– År 2019 började jag sommarjobba på min nuvarande arbetsplats. Först var jag visstidsanställd men sedanfick jag fast anställning. Jag fick tillbaka tron på att jag faktiskt är en bra och kompetent arbetstagare.
Samtidigt drog behandlingen i hovrätten ut på tiden. På grund av coronapandemin förlängdes den till hela fem år innan hovrätten till slut fattade beslut om ogrundad uppsägning och brott mot samarbetslagen.
– Nu kan jag säga att man aldrig ska ge upp. Och att man ska vara medlem i facket. Det har jag alltid sagt, ända sedan jag som tonåring började jobba skift i butiker.
Fackets stöd syns i slutändan tydligt i skillanden mellan Pulkkinen och hennes kollega. Den medarbetare som inte var medlem i facket nöjde sig med tingsrättens dom och blev skyldig att betala både sina egna och arbetsgivarens rättegångskostnader – över 10 000 euro. Pulkkinen och kollegan som båda var medlemmar i Pro överklagade domen med stöd från facket och vann i hovrätten. Båda fick skattefri ersättning för brott mot samarbetslagen och kompensation för ogrundad uppsägning – den ena motsvarande 10 och den andra 12 månaders lön.
– För mig är det viktigaste att vi fick rättvisa och att Kesko fick en knäpp på näsan för sitt agerande. Ersättningen är bara en trevlig bonus, säger Pulkkinen.
Varför drev Pro tvisten vidare till hovrätten efter att ha förlorat i tingsrätten?
Som de olika domarna från tingsrätten och hovrätten visar fanns det i arbetskonflikten mellan K-Auto och dess anställda möjligheter till båda utfallen. Fackförbundet Pros stöd och beslut att bestrida uppsägningarna samt hur samarbetslagen följts – med fackets ekonomiska resurser – var avgörande.
– Vid Pro ansåg vi att det var viktigt att få ett klargörande domstolsbeslut i just det här fallet. Vi hade goda grunder att tro att arbetsgivaren hade brutit både mot samarbetslagen och lagen om uppsägning. Hovrätten såg saken på samma sätt som vi – till skillnad från tingsrätten, säger Pros jurist Päivikki Uimonen.
Enligt hovrättens dom hade K-Auto under samarbetsförhandlingarna inte visat någon verklig vilja att försöka bevara anställningarna för de anställda i kvalitetskontrollorganisationen. Arbetsgivaren tog inte på eget initiativ reda på eller informerade de uppsägningshotade arbetstagarna om lediga eller snart lediga tjänster som de baserat på sin tidigare arbetserfarenhet kunde ha varit intresserade av eller lämpade för. På så sätt bröt K-Auto mot samarbetslagen.
I sitt beslut om uppsägning konstaterade hovrätten att Pulkkinen, med sin erfarenhet som mekaniker och kvalitetskontrollant samt tidigare erfarenhet inom försäljning, hade tillräckliga kvalifikationer för att klara av arbetet som både servicetekniker och reservdelsförsäljare – till skillnad från vad arbetsgivaren hävdade. Därför kunde Pulkkinen ha omplacerats till andra uppgifter för att undvika uppsägning, och K-Auto hade därmed inte en vettig och vägande orsak att säga upp hennes anställning.
– Ibland är det i arbetsrättsliga tvister oklart om en viss praxis är laglig eller inte. I sådana fall är det viktigt att facket söker ett rättsligt avgörande som klargör situationen, eftersom enskilda arbetstagare inte har råd att driva oklara ärenden till hovrätten eller Högsta domstolen, förklarar Uimonen.
– Även de minsta oklarheterna, som kan avgöras till fördel för endera parten, kräver en större organisation som driver ärendet och bär kostnadsrisken. Därför lönar det sig att vara medlem i ett fackförbund.
