Tisdagen den 1 juli:
– Pros arbetslivsrådgivning, Kimmo i telefon, hur kan jag hjälpa dig?
– Hej, det är Pertti här. Hör du, jag är förtroendeman på vårt företag, och nu har uppsägningar börjat. Vd:n sa att vi inte längre behöver förhandla, vi är ju ett så pass litet företag…
– Och hur många anställda är ni?
– Just nu är vi 45…
– Nå jo…
Lagändringarna i samarbetslagen som trädde i kraft i början av juli försämrar arbetstagarnas ställning avsevärt. Tillämpningsgränsen för lagen höjdes så att den i huvudsak gäller företag med minst 50 anställda. I mindre företag med 20–49 anställda har dialogplikten försvagats. De minimitider som gäller för förändringsförhandlingar har halverats. Det enda positiva är att lagen nu innehåller en ny minimiperiod på 30 dagar mellan förhandlingsförslaget och anställningens upphörande i vissa situationer.
Regeringen motiverar reformen med att man vill minska den administrativa bördan för små företag och förbättra deras förmåga att reagera. I praktiken innebär detta att den nödvändiga dialogen i små företag lämnas helt upp till arbetsgivaren – och riskerar att försvinna helt. I stora företag består den kontinuerliga dialogen.
Personalnedskärningar kan alltså genomföras snabbare än tidigare. Hur föreställer sig lagstiftaren att förtroendemän ska hinna förbereda och presentera genomförbara alternativ på bara några dagar, eller ens på ett par veckor, när minimiförhandlingstiden nu bara är sju dagar eller tre veckor?
Helsingin Sanomat skrev måndagen den 8 september om hur dåligt finska chefer leder. I den något provokativa artikeln konstaterar professor Marko Kohtamäki från Vasa universitet om de framgångsrika svenska företagsledarna: De diskuterar tillsammans med alla. De lyssnar på personalen. Hur mycket man än vill fnissa åt svenskarnas eviga diskuterande har professorn en poäng. Här har vi ännu ett exempel på hur vår nuvarande regering fattar beslut i strid med experternas åsikter. Var det verkligen nödvändigt att rasera en fungerande samarbetslag?
Skribenten är direktör för finanssektorn och ict- och kommunikationssektorn vid Fackförbundet Pro.
