Strukturerna i arbetslivet föder på många sätt bluffsyndromet, alltså upplevelsen av att inte ha förtjänat sin arbetsuppgift trots att man är kunnig och kompetent. En som lider av bluffsyndrom har en förvrängd bild av sig själv och sina prestationer.
– Personen tvivlar hela tiden på sin egen förmåga och sina prestationer. Hen är rädd för att bli avslöjad: att hen egentligen inte är bra och har agerat eller gjort saker fel, berättar Arbetshälsoinstututets forskningsprofessor Jari Hakanen.
I synnerhet de grupper som inte hör till majoriteten på arbetsplatsen upplever bluffsyndromet. De som hör till majoriteten definierar ofta kulturen på arbetsplatsen och det kan hos övriga väcka tvivel om den egna nivän på prestationerna.
– Till exempel kvinnor på mansdominerade arbetsplatser eller personer med arbetarklassbakgrund i akademiska miljöer. Fenomenet kan också gälla invandrare som jobbar i majoritetsyrken, och även män, det har konstaterats i forskning, säger Hakanen.
Flera bakomliggande riskfaktorer
Autonomin och självstyrningen har ökat i många arbeten. Samtidigt blir arbetstagarna allt oftare ensamma med funderingar kring sitt arbete vilket kan öka osäkerheten och upplevelsen av bluffsyndrom. Dessutom kan abstrakta arbetsuppgifter där det är svårt att konkret mäta resultat och framgång öka osäkerheten.
Hakanen lyfter också fram användningen av artificiell intelligens.
– Den snabba ökningen av användningen av AI kan underlätta många experters arbete men samtidigt öka känslan av bluffsyndrom: AI hjälpte mig att skapa ett svar och en lösning på frågan, men vilken var min egen roll här? Prestationen bär mitt namn men var det verkligen min förtjänst eller var det en bluff? Finns det fel i AI-lösningen och kommer jag att bli avslöjad?
Även tävlingsinriktade arbetsplatser ökar risken för bluffsyndrom. Det är inte heller bra för arbetshälsan om man på arbetsplatsen konstant understryker topprestationer och talar mycket om resultat. Då uppstår lätt en känsla av att man aldrig är tillräckligt bra och att man alltid borde göra ännu mer och bättre än andra.
Arbetsplatskulturen har betydelse
Osäkerheten i arbetslivet, stress och konstanta krav på att lära sig mer – i synnerhet då det inte finns tid att lära sig nya saker – kan föda en kultur av otillräcklighet.
–På samma sätt kan vi i en kultur av tillit och öppenhet dela vår osäkerhet och hitta tid att lära oss nytt. Att lära sig nya saker och utveckla sitt kunnande är viktiga källor till arbetsengagemang och jag tror att de minskar upplevelsen av bluffsyndrom, säger Hakanen.
Även feedback på det egna arbetet hjälper till att minska bluffsyndromet. Positiv feedback stärker bilden av dig själv som en god medarbetare och hjälper dig att känna igen vad du är bra på.
– Negativ feedback borde aldrig riktas mot personen ifråga utan erbjuda en chans att lära sig och göra bättre ifrån sig nästa gång.
Barmhärtighet på arbetsplatserna
Det vore viktigt att komma ihåg att en tillräckligt bra prestation räcker i arbetslivet. Vi gör all misstag ibland, också chefer. Vi kan tillsammans lära oss av dem.
– Det är förvånansvärt stärkande för arbetsgemenskapen att chefen är kapabel att medge sina egna misstag. Det är säkert också en lättnad för chefen själv att inte behöva vara perfekt. Framför allt är det ett gott exempel för de andra att hen kan medge sina tillkortakommanden, säger Hakanen som länge forskat i ledarskap.
När kraven i arbetslivet hårdnar och förändringen är konstant så betonas vikten av empati både mot sig själv och mot andra. Hakanen efterlyser en mänsklig kultur på arbetsplatserna och utrymme även för mindre perfekta arbetsprestationer.
– Det vore bra om vi vågade ta små risker på jobbet, vara nyfikna och prova olika sätt att göra saker. På det viset kan vi hitta nya bra sätt att jobba.
Möjligheten till att testa och forma sitt eget arbete ökar motivationen och arbetstrivseln, därmed är det också i arbetsgivarens intresse. Organisationer som värdesätter mångfald och tillåter försök och misslyckanden är oftast de organisationer som når mest framgång.
Ju mer vi lider av bluffsyndromet och är rädda för att bli avslöjade som inkompetenta, desto försiktigare blir vi och desto smalare ser vi på vårt eget arbete. Då tar vi inga risker.
– Om bara folk kunde vara öppna mot varandra på jobbet och göra sitt jobb med bästa möjliga energi. Det är tungt att leva i ovisshet gällande sin egent prestation.
