I arbetslivet finns en seglivad uppfattning om att man bör gå till jobbet så snart som möjligt, till varje pris. Att arbeta när man är sjuk motiveras ofta med pliktkänsla, arbetets kontinuitet eller att man ”inte vågar vara borta” eller ”tycker synd om kollegorna som måste göra mer under min frånvaro”.
Det handlar dock inte bara om individens uthållighet eller pliktkänsla. Det handlar inte heller om individens inställning, utan om arbetsförmåga, hälsa och hela arbetsgemenskapens välbefinnande och funktionsförmåga.
Arbetsförmåga är inte detsamma som att vara på arbetsplatsen
Den centrala frågan när man är sjuk är inte om man kan ta sig till jobbet, utan om man verkligen är arbetsför i sitt eget arbete. Att arbeta med hjälp av febernedsättande medicin kan tillfälligt lindra besvären, men det tar inte bort infektionen som härjar i kroppen. Tvärtom kan det att överanstränga sig när man är sjuk förlänga återhämtningen och öka risken för allvarliga följdsjukdomar.
Är du verkligen arbetsför i ditt eget arbete?
Även utan hög feber kan du må så dåligt att ditt arbete påverkas avsevärt. Särskilt inom kunskapsarbete märks effekterna av att arbeta när man är sjuk snabbt. Kvaliteten på arbetet försämras när tankarna går långsammare, koncentrationen sviktar, antalet misstag ökar och kreativiteten minskar. Detta är inte en svaghet hos individen, utan en mänsklig reaktion på sjukdom.
Vem gynnas av att man går till jobbet när man är sjuk?
Att gå till jobbet när man är sjuk, det vill säga presenteism, är inte bara en hälsorisk för individen. Det är också en risk för organisationen. Smittorisken gäller både kollegor och kunder. En enda ”hjälteinsats” kan leda till att flera andra blir sjuka. Dessutom kan det att anstränga sig när man är sjuk förlänga återhämtningen och leda till följdsjukdomar. Till exempel är lunginflammation eller hjärtmuskelinflammation sjukdomar som kan utvecklas som följdsjukdomar av en till synes vanlig förkylning, om kroppen inte får tillräckligt med tid att återhämta sig. Att undvika kortvarig frånvaro kan på detta sätt leda till allvarliga och långvariga sjukdomar som kan få långtgående konsekvenser för arbetsförmågan och livskvaliteten.
En enda ”hjälteinsats” kan leda till att flera andra blir sjuka och förlänga återhämtningen.
Lyssna på kroppen
Det är viktigt att komma ihåg att det i slutändan är läkaren som bedömer om en anställd är arbetsför och om det är farligt att gå till jobbet. Arbetsgivaren är inte rätt instans för att göra medicinska bedömningar, och inte heller bör den anställde behöva bära ansvaret ensam i en oklar situation. I arbetslivet är det viktigt att hålla denna rollfördelning tydlig.
Man måste också komma ihåg att människor blir sjuka på olika sätt. En person kan snabbt få hög feber medan en annan känner sig mycket sjuk utan feber. Den subjektiva upplevelsen är inte oviktig. Kroppen signalerar påfrestningar på ett individuellt sätt, och det är viktigt att lyssna på dessa signaler.
Är distansarbete en lösning eller ett nytt problem?
Ökningen av distansarbete har minskat sjukfrånvaron, delvis därför att smittorisken är mindre. Samtidigt har distansarbete dock normaliserat fenomenet att man arbetar hemifrån när man inte mår bra.
Distansarbete har dock normaliserat fenomenet att man arbetar hemifrån när man inte är helt frisk.
Distansarbete eliminerar inte sjukdomens effekter på den kognitiva prestationsförmågan, och det gör inte heller arbetsbelastningen ofarlig. Då övergår ansvaret i ännu högre grad till individen: är det verkligen nödvändigt att arbeta just nu? Främjar det återhämtningen eller fördröjer det den? Och vilken kvalitet kan vi förvänta oss på arbetet om vi arbetar i nedsatt form?
Ett mänskligt arbetsliv är ett hållbart arbetsliv
Arbetslivet vilar inte på en hållbar grund om man inte längre tillåts att i lugn och ro drabbas av vanliga sjukdomar. Människan är ingen maskin. Ironiskt nog är även maskiner ibland ur drift på grund av underhåll eller fel. Att vara sjuk är en del av livet, inte ett tecken på bristande engagemang.
Många fall av utbrändhet, långvarig sjukdom eller för tidig försämring av arbetsförmågan hade kunnat förebyggas genom att ge kroppen tillåtelse att vila i tid. Ett hållbart och mänskligt arbetsliv bygger på att sjukdom ses som en del av livet, inte som en svaghet, och där hälsa värderas högre än skenbar effektivitet.
En välmående medarbetare är en effektiv medarbetare
Att gå till jobbet när man är sjuk är inte ett tecken på ansvarskänsla, utan ofta ett tecken på strukturer och förväntningar som bör granskas kritiskt. Välbefinnande på jobbet, produktivitet och mänsklighet är inte motsatser. Vi behöver mer förtroende och förståelse på arbetsplatserna för att en välmående medarbetare också är en produktiv medarbetare.
Skribenten är expert på arbetsmiljö och jämställdhet.
