Lokalt avtalande – vad betyder det?

Vad är det fråga om i lokalt avtalande? Och vem avtalar om mina anställningsvillkor? ProStoori berättar när lokalt avtalande kan vara till nytta.

Lokalt avtalande är en term som allt oftare syns i media och sociala medier.

– I den offentliga diskussionen vill man avsiktligt skapa förvirring, berättar ansvariga branschombudsmannen för kemiska branschen Taru Reinikainen från Pro.

Vad betyder lokalt avtalande?

Det finns i verkligheten två slag av lokalt avtalande. Man kan i företag lokalt avtala om bland annat frågor i semesterlagen och arbetstidslagen, till exempel om användning av flexibel arbetstid.

– Lokalt avtalande som grundar sig på arbetslagstiftning är möjlig i alla företag och då är det vanligen en enskild arbetstagare som avtalar med sin arbetsgivare. Den andra formen av lokalt avtalande grundar sig på kollektivavtal. Kollektivavtalets lokala avtalande är möjligt endast i arbetsgivarförbundens medlemsföretag. Om det har det avtalats med kollektivavtal tillsammans med arbetsgivarförbunden, säger Reinikainen.

Vem avtalar lokalt?

Enligt Reinikainen är det som namnet antyder i kollektivavtalen fråga om avtal. Förhandlingsparterna har tillsammans avtalat om minimivillkoren för anställningsförhållandet och om vad det lokalt kan avtalas annat om. Samtidigt har man kommit överens om vem som får förhandla annat om avtalets innehåll.

Fackförbunden vill säkerställa att det i första hand är förtroendemän som för förhandlingar, då de har behövlig erfarenhet och utbildning för att förhandla.

– Fackförbunden vill säkerställa att det i första hand är förtroendemän som för förhandlingar, då de har behövlig erfarenhet och utbildning för att förhandla. Förtroendemannen har också bättre anställningsskydd, mer omfattande rätt att få information och rätt att använda arbetstid till förtroendemannauppgifter såsom förhandlingar och förberedelser.

Vad kan man avtala lokalt?

Kollektivavtalen i Pros branscher ger omfattande möjligheter att avtala lokalt och de används också på arbetsplatserna.

– I till exempel kemiska branschens tjänstemannaavtal finns det 31 paragrafer med 80 saker man kan lokalt avtala annat om. Kollektivavtalen begränsar alltså inte lokalt avtalande, till skillnad från vad det påstås i offentligheten, säger Taru Reinikainen.

Esa Teittinen är tjänstemännens förtroendeman vid Borealis Polymers produktionsanläggning i Borgå. På Borealis Polymers har det avtalats lokalt redan på 1980-talet.

– Vad jag minns är det första avtalet från 1986 i anslutning till driftstopp. Arbetsgivaren ville då försäkra sig om att driftstoppstiden fredas från arbetskonflikter. I det avtalades också om arvoden, för under driftstoppstiden blev arbetsdagarna mer än 12 timmar medräknat veckoslut.

Under 2000-talet har det avtalats lokalt om bland annat 12-timmars skiftssystem, vilket var en stor helhet med omfattande inverkan.

– Både arbetstagar- och arbetsgivarsidan ville avtala om skiftssystemet. Inte hade det annars rotts i land, berättar Teittinen.

Teittinen sammanfattar det väsentliga med lokalt avtalande: man kan avtala om sådant som båda parter har nytta av.

Hur lyckas i lokalt avtalande?

Kärnan i lokalt avtalande är förtroende.

Företrädarna för personalen och arbetsgivarna i Polymers produktionsanläggning i Borgå träffas regelbundet och tröskeln att ta upp något till diskussion är låg. Personalens företrädare hör också till företagets styrelse, så de får mycket information om företagets verksamhet, vilket hjälper att förstå den andra partens synpunkt.

För att lyckas i lokalt avtalande bör förhandlingskulturen och -kunnandet utvecklas liksom färdigheterna till fortlöpande dialog och öppenhet.

– Då det är som bäst ger lokalt avtalande företagen möjlighet att utveckla sin flexibilitet och sina verksamhetssätt. För att lyckas i lokalt avtalande bör förhandlingskulturen och -kunnandet utvecklas liksom färdigheterna till fortlöpande dialog och öppenhet, säger Taru Reinikainen.

– Arbetslivet fortsätter förändras och på många arbetsplatser skulle man ha nytta av att avtala om saker lokalt. Man borde hitta gemensamma intressen, det vill säga varför man avtalar lokalt och hur det gagnar båda parterna, berättar Esa Teittinen.

Den ursprungliga nyheten skrev av Verna Julkunen och publicerades på finska 8.6.2021. Nyheten har uppdaterats 25.3.2024 utgående från utlåtandet från arbetsgruppen för lokalt avtalande. Målet är att regeringen ger proposition om lokalt avtalande i juni 2024. Lagändringarna skulle enligt planen huvudsakligen träda i kraft 1.1.2025.

Hur går det för lokalt avtalande?

I det nya regeringsprogrammet vill man utvidga ”förutsättningarna för lokalt avtalande genom att från arbetslagstiftningen ta bort förbuden mot lokalt avtalande för oorganiserade företag som tillämpar kollektivavtal med allmänt bindande verkan”. Enligt regeringsprogrammet skulle dessutom personalens representant vid lokalt avtalande kunna vara förtroendeman, förtroendeombud, annan företrädare för personalen eller hela personalen.

Vad innebär det här för lokalt avtalande, Pros ansvariga branschombudsman Taru Reinikainen?

– Lokalt avtalande kräver förtroende och om de ändringar som planeras i regeringsprogrammet minskar förtroendet, kan lokalt avtalande bli svårare och minska.

Då artikeln skrivs och publiceras vet man ännu inte exakt hur regeringen konkret tänker ändra spelreglerna för lokalt avtalande.

– Hur skulle man till exempel trygga ställningen och anställningsförhållandet för personalens företrädare som förhandlar om lokalt avtal ifall hen inte är förtroendeman, frågar Reinikainen.

– Förtroendemännen får utbildning och stöd för lokalt avtalande från förbundet, men hur går det om den som förhandlar lokalt inte är förtroendeman. Hurdan rätt har hen till utbildning? Och erbjuder ens några andra än fackförbunden utbildning som stöder lokalt avtalande?

– Val av förtroendeman och dennes rättigheter har precist bestämts i kollektivavtal. Men om en annan av personalen kan förhandla lokalt, hur väljs hen, vem företräder hen och vilka är hens rättigheter? Hamnar vi i en situation där personalgrupperna har flera konkurrerande förhandlare? Av vem ingånget avtal är bindande och vem binder det?

Det finns alltså gott om öppna frågor.

– Lokala avtal ingås för vi vill som förbund hjälpa våra medlemmar. Avtal har ingåtts redan länge. Men avtalandet ska vara äkta samarbete och grunda sig på förtroende. Dessutom ska avtalsparterna ha kompetens att träffa lokala avtal. Då föds det avtal.

– Jag är rädd för att om lokalt avtalande utvidgas till oorganiserade företag, är förutsättningarna för äkta lokalt avtalande inte nödvändigtvis goda och antalet tolkningstvister ökar märkbart, säger Reinikainen.

Regeringen gav utlåtandet från arbetsgruppen för lokalt avtalande på remiss 31.1.2024. Efter remissrundan fortsätter tjänstemannaberedningen. Målet är att regeringen ger proposition om lokalt avtalande i juni 2024. Lagändringarna skulle enligt planen huvudsakligen träda i kraft 1.1.2025.